I byn Vomari högt upp i Pare Mountains, träffade vi Wema och Nancy’s far. Han bor i ett mycket enkelt enrumshus utan el eller vatten. Han kan inte ta emot flickorna. Det finns planer på att släktingar skall bygga ett hus i Same, där fadern samt släktingar kan erbjuda en plats till Wema och Nancy någon gång i framtiden. Wema börjar secondary (gymnasium) nästa januari
 

I Marangu besökte vi Godfreys farmor och farfar. Hos dem bor en syster till Godfrey, och hon går i skola tack vare att farfadern lånat pengar i bank för skolavgiften. En skuld han inte från dag till dag vet hur han skall återbetala. Godfreys föräldrar är döda. Godfrey har land att ärva från sin far. Godfrey klarar sig bra i skolan och skall börja på secondary, nästa januari.

I Marangu träffade vi ocksåå Vincent och Sia’s farmor. En äldre kvinna som bor ensam, i ett mycket enkelt hus, mitt inne i en bananplantage. Inte långt ifrån bor hennes andra son, Vincent och Sia´s farbror, med familj. Hon har ingen möjlighet att ta emot Vincent och Sia. Båda har land att ärva efter sin far. Vincent och Sia går båda i secondary school, och det går bra för dem.

I Hedaru träffade vi Joseph,  Amani och Happys familj. Vi bjöds på mat, och vi träffade ytterligar två syskon. Vad det verkar finns modern i livet och har ett eget hus. Joseph som lämnat Kitaa för ett år sedan, läser i Arusha till svetsare. Han verkar trivas fint med det, och besöker ofta sin familj i Hedaru . Amani och Happy har börjat i secondary school.

Det finns möjlighet för alla barnen att besöka sina släktingar på skolloven. Alla är på internatskola och ”behöver” inte flytta till sin by på några år.

Jag vill tacka alla er som stöder oss i att hjälpa de här barnen på Kitaa, utan Kitaa hade dessa barn inte haft stor chans till ett liv, nu har vi gett dem chansen till ett bra liv.

Tacksamma hälsningar

Kerstin M.

Idag har vi varit och badat med barnen på Kitaa. Arja har kommit från Sverige och tillsammans med Kerstin bjöd de barnen på en riktig blöt utflykt där det inte ens var trångt i bilen. Vi åkte till Honey Badger där det finns en trevlig pool. Barnen hade med sig flytsaker och snart var leken i full gång. De flesta höll sig på det grunda där de bottnade. Det blev därför simskola oxå då barnen som simmar simmade med den grundläggande hundsimsstilen, som inte är särskilt effektiv.

I två dagar har Magnus varit ute på Kitaa och fixat både det ena och andra. Läckande kranar och saknade strömbrytare till solelen.
Det är underligt hur saker som elkablar bara kan försvinna. Vi försöker skaka liv i ett par datorer för att kunna introducera Khan Academy. Där återstår arbete innan vi kan känna oss klara.
Huvudaktiviteten idag var att åka ut till internatskolan Happy och Siah går på. De skulle börja sin hösttermin. Skolan ligger ca 30 minuter söder om Moshi på skakiga vägar. Faraja Seminary heter skolan som har ca 600 elever. Vi fick träffa en vice rektor som hälsade oss välkomna. Vi presenterade oss som en familj som var intresserade av att Happy och Siah skulle få en bra utbilding.  Han frågade direkt om vi ville betala extra för stödundervisning efter skoltid. Borde han inte först sagt att de hade utmärkt undervisning på skolan. Skolan har ett utslagningssystem där 150 elever i årskurs 1 blir reducerade om man inte klarar kraven. I år går det 110 elever i årskurs 2. Riktig konkurrens alltså, en elev får inte gå kvar om hen är bland de sämre i klassen.
Det blev ett lite känslosamt farväl av Siah och Happy och vi önskar dem all lycka med studierna så att de kan bli advokat och lärare som de önskar.

På Kitaa har det startats en förskola för de yngsta barnen. En förskolelärare har anställts finansierad av våran sammarbetspartner i England. Även andra barn är välkomna och det har varit några barn från närområdet på de få förskoledagar som varit. Idag var Frida och Greta med och Frida filmade ett litet klipp under en rast då barnen lekte skola, lekskola.

Magnus fick hjälp av Josef som kom för att träffa oss. Tillsammans fixade de till bland annat solelen som fått lite stryk och inte funkade överallt. Ibland var bitar av ledningarna uppätna som Josef uttryckte det.

Idag fortsatte barnen att arbeta med mönster tillsammans med John Kilaka. Det gällde nu att måla mönster på tyg med färg och pensel. En riktig utmaning för många. Alla visade stort intresse för Johns tips och tålamod med sina arbeten.

Efter tygmålningen så kom vi till dagens höjdpunkt. Det var inte första gången barnen på Kitaa träffade John. Förra året hade han en workshop om att berätta och att illustrera. Något som John poängterade var att vem som helst kan bli författare som han, om man utvecklade sin talang att berätta och måla. Idag visade det sig vara sant.
Genom ett stort arbete av John, Kerstin och Margareta har barnens texter och bilder blivit en riktig bok. 
I en ceremoni berättade John hur han målat unika mönster till alla barnens bilder och hur texterna översatts till svenska och engelska. Otroligt stolta fick så barnen en bok som de själva varit med att skriva och illustrera. En stolt stund för alla oss som vill utveckla barnens tro på sig själva och sin förmåga att förverkliga idéer och drömmar.

John Kilaka kom från Dar es Salaam för att ha en workshop med oss och barnen på Kitaa.
Här instruerar han barnen att skapa mönster på ett papper. Mönstret skall vi sedan föra över på textilier.

Efter mycket koncentration och arbete var flera väldigt nöjda med sin insats. Här har vi bland andra Villiam som stolt visar upp sin bild. Frihet och kreativitet var viktigast. Man behöver en stol att sitta på när man ska rita

Söndagen användes som vilodag och för att besöka Kyrkan tillsammans med barnen från Hope Home. Det var Kerstin, Frida och  Jonas som kom iväg på förmidagen

Det var en trevlig stäming i kyrkan även om vi inte förstod så mycket. Bullriga högtalare gjorde att även Kerstin som kan en del swahili hade svårt att hänga med. 
 

Vi besökte Esters Hope Home och det var härligt att träffa barnen och de vuxna igen. För Magnus var det många nya att lära känna och Glory hade ingen av oss träffat förut. Hon satt trygg i Wemas knä.

 

Efter hälsningar och lite ogali och bönor åkte vi iväg för att lämna Vincent och Amani på deras skola. Ca 2 timmars bilresa bort.
 

På skolan går det ca 600 elever varav 400 bor på skolan. Vincent och Amani säger att de är nöjda med lärarna och undervisningen och det är ju det viktigt.
Det var första dagen på på terminen och det anlände elever hela tiden. Vi gick runt och tittade lite på lokalerna.

Eva, Happy och Siah hjälper Vincent och Amani att lasta ur Hope Home bussen vi åkt i.

Nora sitter och läser i boken som barnen på Kitaa skrivit och ritat tillsammans med författaren John Kilaka. Många har hjälpt till och nu finns den alltså. En bok med flera  korta berättelser på svenska, engelska och swahili.
Alla intäkter boken genererar går till barnens utbildning. Vill du köpa ett exemplar så mailar du till kerstin@kitaa.se med namn och adress. Du sätter också in minst 100 kronor, gärna mer, på Kitaas bankkonto 5377 - 1424  och märker insättningen "Our tales"

Tack alla för den härliga dansen. Det var spännande rytmer som Helene Olivengren bjöd oss på.
Drygt 20 personer dansade och hjälpte på så sätt till att få in 2700 kronor till barnen på Kitaa.
Det finns plats för ännu fler att dansa med oss, så håll ögonen öppna efter nästa tillfälle om ett år.

 DANS för KITAA

Nu har du möjlighet att kombinera nytta med nöje på ett helt unikt sätt. Genom att följa med på en global dansresa till ljuvliga världsrytmer stödjer du barnhemmet Ester Hope Home i Tanzania som ger en trygg och kärleksfull uppväxt åt 14 föräldralösa barn i åldern 8 – 18 år. Kerstin Moberg, sjuksköterska och terapeut driver en svensk stödförening; KITAA till förmån för barnen.

Plats: Klarebergsskolans Aula i Kärra Centrum
Tid: Måndag 4 maj kl.10.00- ca 11.30
Kostnad/Bidrag: 100 kronor
Anmälan: Ingen föranmälan
Dansinspiratör: Heléne Olivegren (sjukgymnast)
Medtag vattenflaska!
Frågor och mer info: www.goodmove.se och www.kitaa.se