Kitaa.se mobilen

När hjärtat bara ville brista…

På grund av Tanzaniska myndighetsbeslut om, att inget barn får vara längre än till arton års ålder på barnhemmet,
men också att om barnet kommit till barnhemmet i tidig ålder, skall barnet åter till föräldrar eller släkt i hembyn för att bli bekant med sina rötter så tidigt som möjligt,
reste vi i timmar för att besöka byar och släktingar till Vincent och Siah, Happy och Amani , Wema och Nancy samt Godfrey.

I byn Vomari högt upp i Pare Mountains, träffade vi Wema och Nancy’s far. Han bor i ett mycket enkelt enrumshus utan el eller vatten. Han kan inte ta emot flickorna. Det finns planer på att släktingar skall bygga ett hus i Same, där fadern samt släktingar kan erbjuda en plats till Wema och Nancy någon gång i framtiden. Wema börjar secondary (gymnasium) nästa januari
 

I Marangu besökte vi Godfreys farmor och farfar. Hos dem bor en syster till Godfrey, och hon går i skola tack vare att farfadern lånat pengar i bank för skolavgiften. En skuld han inte från dag till dag vet hur han skall återbetala. Godfreys föräldrar är döda. Godfrey har land att ärva från sin far. Godfrey klarar sig bra i skolan och skall börja på secondary, nästa januari.

I Marangu träffade vi ocksåå Vincent och Sia’s farmor. En äldre kvinna som bor ensam, i ett mycket enkelt hus, mitt inne i en bananplantage. Inte långt ifrån bor hennes andra son, Vincent och Sia´s farbror, med familj. Hon har ingen möjlighet att ta emot Vincent och Sia. Båda har land att ärva efter sin far. Vincent och Sia går båda i secondary school, och det går bra för dem.

I Hedaru träffade vi Joseph,  Amani och Happys familj. Vi bjöds på mat, och vi träffade ytterligar två syskon. Vad det verkar finns modern i livet och har ett eget hus. Joseph som lämnat Kitaa för ett år sedan, läser i Arusha till svetsare. Han verkar trivas fint med det, och besöker ofta sin familj i Hedaru . Amani och Happy har börjat i secondary school.

Det finns möjlighet för alla barnen att besöka sina släktingar på skolloven. Alla är på internatskola och ”behöver” inte flytta till sin by på några år.

Jag vill tacka alla er som stöder oss i att hjälpa de här barnen på Kitaa, utan Kitaa hade dessa barn inte haft stor chans till ett liv, nu har vi gett dem chansen till ett bra liv.

Tacksamma hälsningar

Kerstin M.