Kitaa.se mobilen

Arja Schedwin berättar!

Reflektioner från barnhemmet i Moshi under januari-februari 2012 där jag tillbringade fyra fantastiskt trevliga veckor med barnen på KITAA! nedan följer en liten beskrivning av min vistelse där.

Visst undrade jag lite vad jag givit mig inpå när jag landade på Kilimanjaro International Airport 15 januari 2012 i 35 gradig värme. Men väl på barnhemmet träffade jag först mama Ester, husan Miriam och alltiallon Nickson, vi hade en trevlig pratstund och genomgång under några timmar. De berättade om barnen och dagliga rutiner etc. Jag blev mycket vänligt mottagen och kände mig genast hemma. Den känslan varade under hela min vistelse, jag trivdes bra.

Efter någon timma kom så barnen hem från skolan och de var förstås nyfikna på den nya volontären, några lite avvaktande, men de flesta barnen var leende och välkomnande. Jag blev genast döpt till sister Arja, gulligt tycker jag.

Det tog ett par dagar innan jag lärt mig alla barnens namn, sedan försökte jag lära mig lite swahili, jambo men mest försökte jag få barnen att prata engelska med mig. Jag tror de flesta kan många fler engelska ord än de ger sken av.

De mindre barnen gick i skolan halva dagen, växelvis på förmiddagen och eftermiddagen. Jag fick mest tid att umgås med de yngsta. Vi lade pussel, spelade memory, ritade m.m. Jag gjorde sällskap med småbarnen till skolan, på vägen såg man hela tiden Kilimanjaro, Afrikas högsta berg, en mycket njutbar vy.

Vid tre-fyratiden kommer så alla barnen hem från skolan, skolkläderna åker av och hemmakläder på. Dags för alla att tvätta sina strumpor som var vita på väg till skolan. De svarta skolskorna ska putsas så de är fina till nästa morgon. En trevlig umgängesstund med sysslor på gården utanför barnens hus följer. Lite bus med vattnet fanns med också.

Barnen är spontana, positiva, nyfikna, de sjunger och dansar jättebra, mycket tack vare Nickson som lär och leder dem. Ett par eftermiddagar i veckan tränas in en ny sång och dans för kommande söndag, en tradition att barnen sjunger och dansar i kyrkan. Det var kul att följa övningarna, väldigt uppsluppet! Och mycket trevligt att se detta live i kyrkan.

Under tiden jag var i Moshi mognade mangon, på mamas Esters bakgård fanns ett stort mangoträd. En febril aktivitet rådde på eftermiddagarna, det kunde vara fem barn i trädet samtidigt, skördande mango. Sedan hade vi fruktstund på mamas trappa, gott och jättemysigt. På eftermiddagarna fanns det också tid till spel och lek, badmintonracken som jag hade med var jättepopulära.

Tidigare volontärer har instiftat traditionen av poolbesök på ett av hotellen i Moshi tillsammans med barnen, så detta gjorde vi också tillsammans. De bara älskar att plaska och bada och kunde hålla på i timmar, några av de större barnen var riktigt duktiga på att simma. Även lunchen vid poolkanten var mycket uppskattad, sen blev det åter dags för bad. En riktig höjdardag tyckte alla.

Ett annat mycket uppskattat inslag under min vistelse var då vi alla gick till en restaurang för avskedsmiddag. Alla fick kyckling, pommes frites och en läsk var, en riktig festmåltid tyckte barnen, chicken, chicken, good, good!

Under en period har det pågått bygge av ett nytt hus till barnen, Ester och de andra som tar hand om barnen. Där finns också ett litet hus till framtida volontärer. När jag efter en safaritur på tre dagar kom tillbaka för att ta farväl av barnen, då hade flytten redan gått till det nya stället. Husbygget finansieras av en engelsk kyrka och alla tycktes mycket nöjda med ett eget hus och trivdes bra. Men det var sorgligt, sorgligt att ta farväl av denna underbara barnaskara. Jag vill verkligen åka tillbaka och hoppas det blir så, man vill gärna följa barnen i framtiden.

Jag säger bara en sak, om ni funderar på att göra en volontärresa, gör det! Otroligt berikande, så många goda minnen, jag blir varm i hjärtat när jag tittar på fotona på barnen och känner mig lyckligt lottad som kunde göra denna resa.

Arja Schedwin, Göteborg mars 2012.

Läs mer om oss och vårt barnhem >
 
Etiketter: sponsorresa